En åskådare, om det funnits någon sådan, hade sett det som hände inne på pastorns kontor. Åskådaren hade, om den haft moraliska föreställningar om rätt och fel, kunnat fälla en dom över mannen som tvingade sig på den blonda kvinnan. En åskådare med en annan moralisk uppfattning hade kunnat skuldbelägga kvinnan för de klädseln, kroppsföringen och den stängda dörren.
Åskådaren hade också kunnat följa det som hände där näst. Hur den blonda kvinnan gick hem och hur hon duschade och borstade tänderna och slängde kläder i tvätten. Hur hon grät och hur hon kastade sig av och an i sängen den natten.
Åskådaren hade också kunnat se mannen, hur han gick hem och låg med sin fru, kärlekslöst och hårt och hur han sedan i nattens timmar tog fram sin telefon, och hur den blonda, unga kvinnan låg vaken och läste det som skickades till henne. Hur hon hämtade sin Bibel och böjde sig i bön. Och hur hon till slut somnade efter att ha gråtit sig till sömns.
Och en åskådare, som kanske hade kunnat zooma in, hela vägen in i hennes sovrum hade kunnat läsa den bibelpassage som mannen skickat till henne.
”Ha fördrag med varandra och förlåt varandra om ni har något att anklaga någon för. Såsom Herren har förlåtit er, ska ni också förlåta.”