Gudstjänsten skulle snart börja och jag satt redan på min vanliga plats på femte bänkraden och bläddrade målmedvetet i min Bibel och mumlade namnen på böckerna i ordning för sig själv. Veckans undervisning med Anders hade gjort klart för mig att han förväntade sig att jag snart skulle kunna hitta lika snabbt i Bibeln som de som var uppvuxna i kyrkan. Jag hade verkligen mycket att komma i kapp med, om jag skulle räknas som en riktig kristen.
Linnea avbröt mig, när hon slog sig ner bredvid.
”Har du sett? Jonathan ska leda lovsången idag. Pastor Anders har sagt att han verkligen har en smörjelse för att leda lovsång, och om han har samma musikaliska talang som Maria så är han grym på att sjunga och spela.”
Jag blev alldeles varm inombords och bet mig i läppen, när jag såg Jonathan ta plats på scenen. Hade jag varit med mitt gamla kompisgäng i Linköping hade jag slickat mig om munnen och sagt mums. Han hade en tight svart V-ringad t-shirt över vältränade muskler. När han böjde sig ner för att plocka upp en gitarr fick jag verkligen stoppa mig själv från att stirra på hans stjärt. För att säga något och inte fastna med blicken vände jag mig till Linnea.
”Jaha. Jag som spillde en kopp kaffe över honom i torsdags.”
”Gjorde du? Oj!” Linnea såg på mig med stora ögon. ”Jag hoppas verkligen du bad honom om förlåtelse.”
”Det var ju inte direkt med flit.”
”Nä, det förstås …”
Linnea log, ville släta ut den anklagande tonen verkade det som.
”Är han inte väldigt ung för att vara Marias lillebror?”
Maria var snygg, Jonathan ännu snyggare. Det syntes att de var syskon, men Maria var ändå avsevärt äldre.
”Ja, det är en sådan där kristen familj med sju eller åtta barn tror jag. Tror Maria är äldst och han kanske yngst.”
Linnea ryckte på axlarna. Sju eller åtta barn, alltså. Vilken grej.
Just då tittade Jonathan rakt ut i publiken och jag tyckte precis att han mötte min blick och log. En förbjuden känsla röjde runt inom mig och jag vände mig till Linnea igen. I ett annat liv hade jag velat ligga med honom.
”Och hur har veckan varit?”