Jag fick anstränga ögonen att se ut i mörkret, att se förbi speglingen av adventsljusstaken i fönstret. Utanför syntes duggregn på blank asfalt och grannarnas julljus och stjärnor i fönstren. Allt såg ut som den brukade så här dagarna före jul, hemma hos mamma och Håkan.
”Vill du ha?”
Håkan kom in i vardagsrummet och räckte fram en tallrik med knäck. De var fortfarande varma, och av Håkans grötiga uttal förstod jag att han hade munnen full.
”Ja, gärna.”
Han satte sig ner och såg på Bibeln hon hade uppslagen i knät.
”Läser du den där på riktigt?”
Jag nickade.
”Ja, det gör jag. Imorgon är det julafton och jag läser faktiskt själva julberättelsen nu. Imorgon är min första julafton som kristen, jag tänker faktiskt försöka fira jul som Jesus födelsedag i år.”
Det var lättare att prata med Håkan än med mamma. Mamma blev så irriterad, nästan arg, varje gång jag pratade om min tro. Håkan var lugn och mer nyfiken.
”Jaha, så vad innebär det då? Att julen är Jesus födelsedag?”
”Nä, men mest att jag kommer försöka be och läsa Bibeln. Känna tacksamhet och fokusera inombords på att julen faktiskt finns till tack vare Jesus, och inte bara för att vi ska få en massa julklappar.”
”Okej. Kommer … det liksom märkas? Behöver vi andra visa hänsyn på något sätt? Mina barn kommer ju också på firandet imorgon, behöver de veta om något speciellt?”
”Nä, inte alls. Det ska inte gå ut över er.”
Håkan slog sig ner i fåtöljen i andra sidan fönsternischen. Han tog en ny knäck från fatet, men dröjde med att sätta in den i munnen.
”Jag har märkt att du är väldigt engagerad i Praise Church, vad det så den hette? Är det trevligt där?”
”Det är jättehärligt. Jag har så bra vänner och det är så bra gudstjänster och så.”
Han lutade sig tillbaka, fortfarande med knäcken mellan tummen och pekfingret.
”Det är skönt att höra. Din mamma är lite orolig, hon tycker att det verkar vara en rätt sluten grupp, som en sekt.”
Jag satte mig rakt och såg rakt på Håkan.
”Det är en väldigt speciell och härlig gemenskap. Vi delar värderingar och tro och det känns som något jag längtat efter väldigt länge. Det är inte en sekt.”
Det sista sa jag med så tydlig emfas att det flög en droppe spott ut över bordet emellan oss.
”Det är skönt att höra. Och jag vill att du ska veta att jag respekterar din tro, och det gör din mamma med. Din mamma är lite orolig för att det skulle vara något extremt med det.”
”Hon är bara orolig för att hon inte vet vad det handlar om. Vanliga okristna människor i Sverige idag kan så lite om kristendomen.”
”Jo, så kan det ju vara förstås… Men om du någonsin blir obekväm med vad som händer i kyrkan eller om det blir för mycket för dig, då finns både din mamma och jag här för dig. Om du vill prata eller så.”
Håkan tog av pappret på sin knäck och petade in den i munnen.
”Mmm… tack, men det kommer inte behövas.”
Det var skönt att prata med Håkan, han ville inte prata mig bort från tron. Han ställde fatet framför mig och klappade mig på axeln.
”Det ska bli härligt med julafton imorgon.”
Så lämnade han vardagsrummet och jag tog upp min Bibel igen och fortsatte läsningen.