Solen hade gått ner för länge sedan när jag kom hem från jobbet på fredagskvällen. Jag öppnade ytterdörren och såg i vanlig ordning mina föräldrars skor prydligt placerade på skohyllan. Det luktade pannbiff från köket och jag tittade in. På det stora matbordet av furu stod en tallrik med mikrolock över, bredvid ett glas och bestick.
”Diana?” Mammas röst kom från vardagsrummet. ”Jag har lagt upp mat åt dig, du kan bara sätta in tallriken direkt i mikron. Vi åt för ett tag sen.”
”Tack, mamma.”
Jag ställde ifrån mig väskan på golvet, lutandes mot ett köksskåp och ställde in maten i mikron. Ibland kunde jag längta bort, hemifrån, så oerhört mycket. Men när jag kom hem efter en lång skol- och arbetsvecka var det otroligt skönt att få komma hem till det här. Omsorgen.
Mikron plingade och jag tog ut den panerade fisken och potatisen. Klickade på en sked med kall gräddfilssås från en skål bredvid och slog mig ned vid köksbordet för att äta. Steg i hallen hördes. Pappa klev in i köket och kom och satte sig bredvid mig.
”Vad har ni lärt er på bibelskolan idag då?”
Jag viftade med gaffeln för att visa att jag tuggade, och svarade efter att jag svalt.
”Den här veckan har vi pratat om blodsförbundet. Om förbundet mellan Gud och Israels folk, och förbundet mellan Jesus och människorna. Om blodet i nattvarden. Och så.”
”Bra, bra, det är nyttiga grejer.” Pappa strök med handen över mustaschen. ”Hur är det på jobbet då?”
”Jo, det är bra.”
Klockan i köket tickade och utanför fönstret slet vinden i rododendronbusken. Pappa knäppte händerna framför sig.
”Och… annars då?”
”Jo… det är bra…”. Jag spetsade en bit potatis och lyfte upp den, men stannade i luften med gaffeln. ”Men jag funderar mycket på en grej…”
”Jaså?”
”Jo, alltså när jag ju sköter bokföringen i församlingen så ser jag en del grejer som liksom är lite tveksamma. Sånt som jag tänker att är fel…Borde inte vi som kristna vara lite extra noggranna med allt sånt, för att inte anklagas för moraliska fel och brister?”
”Jaså… ja…”
Pappa frigjorde fingrarna och trummade med högerhandens fingrar mot bordsytan. Jag fortsatte, eftersom det inte såg ut att pappa skulle svara något mer.
”Ja, om vi inte lever som vi lär, så betyder det ju något. Antingen att man är okunnig och göra dumma misstag, eller… att… ja, men att ens handlingar inte motsvarar det man bekänner sig till, till tron…”
”Menar du att de ser saker i bokföringen som skulle kunna vara synd?”
”Synd … nej, det vet jag inte. Men kanske inte okej rent bokföringsmässigt. Eller … moraliskt.”
”Ja, men om det inte är synd så spelar det inte så stor roll. Du vet att den sekulära världen har en massa lagar och regler som de har satt upp, i brist på den inre moraliska kompass som vi kristna har. Så… ja, det är ju klart att vi måste följa lagarna i stort, men ja… Vi har ju Gud över oss, inte lagen…”
”Ja, det är ju klart…” Jag blundade och försökte minnas. ” Galaterbrevet kapitel fem, vers arton. ’Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.’ Så är det kanske.”
Mamma kom in i köket och la armarna om mig, en kram bakifrån och en puss på kinden. Sedan reste hon på sig och gick fram till ett köksskåp och hällde upp en skål med smågodis.
”När du ätit färdigt, Diana, kanske vi vill titta på något tillsammans på tv?”
Hon hejdade sig när hon såg min allvarliga min och pappas trummande fingrar på bordet.
”Nä, men, hur är det? Har det hänt något?”
Pappa rätade på sig och suckade så att den tunga magen stötte i bordet.
”Diana har lite bryderier om församlingens bokföring, det är allt. Men jag säger att pastor Anders och Maria har stenkoll på allt som sker i Guds församling, och att allt nog precis som det ska. Och lite kan man få se genom fingrarna med, för den goda sakens skull.”
”Jaha, ja se bokföring förstår jag mig då inte på.” Mamma skrattade lättat. ”Jag kan bara små barn jag. Barn i åldrarna ett till fem, det är min specialitet… och du Gunnar, du kan snickeri. Det är bra det. Det är fint att få ha pastorer som vet att sköta sitt jobb, vi hade då aldrig kunnat göra deras…”
Jag skrapade upp det sista från tallriken. Pappa reste sig upp och följde med mamma in till vardagsrummet.
”Vi tänkte se det här humorprogrammet på ettan, ibland har de ju inte bara såna där snuskiga, ogudaktiga skämt…”
”Jag kommer.”