Det var alldeles för varmt inne på pastor Anders kontor för att ha koftan på och det klibbade under armarna. I fönstret kunde jag min spegelbild, jag var helt röd och blank i ansiktet också.
”Eh, Anders …”
”Ja?”
”Det här är en konstig fråga, men jag har råkat köpa samma blus som Maria. Hon sa att jag inte skulle ha den på mig, men … När jag är här inne, får jag möjligen ta av mig tjocktröjan? Det är ju ingen annan än du som ser, och nu har jag ju erkänt mitt misstag för dig.”
Jag la till ett lätt skratt, så att han förstod att jag inte kritiserade Maria. Anders skrattade lätt tillbaka.
”Ja, Maria. Hon har sina idéer. Ja, ha på dig vad du vill, det är inte som att jag bryr mig. Jag har bara den slags ögon för min fru.”
Jag satt i skräddarställning i soffan med min laptop i knät. Jag la den åt sidan och drog av mig tjocktröjan, men blusen råkade åka med och jag famlade med ena handen för att hålla emot, så att jag inte skulle råka klä av mig alldeles, inför pastor Anders. När jag kom ut med huvudet ur tröjan och rätade till håret och blusen mötte jag Anders blick. Hade han tittat på mig hela tiden.
”Ja, det är synd om hon inte låter dig använda den där. Du är väldigt snygg i den.”
Jag svalde.
”Tack.”
”Men hon knäpper visst lite färre knappar här.”
Han petade lätt mot min urringning, och tryckte själv ihop sitt bröst, så att det skulle efterlikna Marias skåra.
”Du har också fina bröst.”
Jag tog upp datorn i knän igen, och visste inte vad jag skulle svara.
”Nej, bli nu inte så generad. Jag menade absolut inte att låta som en kladdig gubbe som tittar på unga tjejer så där. Rent objektivt, liksom.”
”Aha. Tack”
Anders tog några raska kliv mot dörren, och sträckte sig efter sin jacka.
”Jag vill ha en predikan med fem punkter, tre bibelord och temat ska vara att Gud aldrig prövar dig över din förmåga. Jag vet att det är första gången du skriver en predikan, så gör tre olika alternativ så väljer jag den jag tycker bäst om. Och så får du feedback sen. Det här är bra träning för dig. ”
”Ja, absolut. Tack Anders.”
”Sen när du är klar så vill jag att du dammar skrivbordet och bokhyllan, dammsuger överallt inklusive under själva soffdynorna. Våttorkar och byter sopor. Allt sånt. Den som ger en profet ett glas vatten att dricka ska få en profets lön …”
Han gjorde tummen upp och så var han försvunnen. Han hade kommenterat mina bröst. Det var en obekväm sak. Hade en lärare eller en kollega på matbutiken gjort något sådant hade jag reagerat starkt, pratat med någon, gjort väsen av det. Men det är klart, han var ju gift med Maria och menade ju såklart inget sexuellt till mig. Han var kanske lite som Gud, på det viset, kunde liksom konstatera det vackra här i världen utan att nödvändigtvis bli mänskligt sexfixerad. Jag var också stressad över det här sista han sagt. Jag hade trott att jag skulle renskriva Anders färdiga predikoutkast. Inte att jag skulle skriva det själv. Han hade rätt, jag hade ju aldrig gjort det förr och på sätt och vis var det skönt att han inte förväntade sig perfektion första gången, att jag fick göra tre olika utkast. Men det var också väldigt mycket. Jag stirrade på det tomma dokumentet framför mig och Bibeln som låg hopslagen på bordet och fick tvinga mig själv att ta djupa och lugna andetag.
”Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft” viskade jag för mig själv, innan jag började jobba.