Klockan hade hunnit bli nästan midnatt när jag mejlade pastor Anders utkast till tre alternativa predikningar. Jag hade suttit i skräddarställning med Bibeln uppslagen i knät i flera timmar, och det stack som av frätande kolsyra när jag sträckte på knäna. Jag reste mig upp men ramlade ner i soffan igen, benen bar mig inte. Jag satt vaggade fram och tillbaka, smärtan när blodcirkulationen kom åter till fötterna var överväldigande, men jag bet ihop. Jag skulle ha morgonpasset i butiken dagen därpå, så om jag skulle hinna städa också var det bråttom nu. Med stela ben stapplade jag ut i korridoren och bort till städskåpet. Hela kontoret var nedsläckt och mina fotsteg ekade ensamt i den långa korridoren.
En stund senare for jag med en frenesi över golven med den otympliga stora dammsugaren. Jag ville hem, tröttheten surrade i hela kroppen. Närmast bokhyllan hade jag ställt mopphinken, färdigfylld och med moppskaftet lutande mot vrån mellan väggen och hyllan. När jag passerade och rundade hörnet slarvigt föll moppskaftet, jag hann knycka till med höften och bromsa dess väg mot golvet, men i stället for skaftet rätt in mot bokhyllan och slog med all kraft emot böckerna och sakerna som stod där. En låda gled längs med hyllan och föll i golvet med en dov smäll. Jag hoppade till, både av ljudet och av chocken. Några centimeter till och moppskaftet hade hamnat vält en glas vas i stället. Jag ställde försiktigt bort både dammsugare och mopp och tog upp lådan för att lägga tillbaka innehållet och ställa upp i bokhyllan igen. Lådan var oskadd, men det var flera saker som fallit ut.
Jag blev alldeles generad när jag såg att lådan innehöll kondomer, glidmedel och pappersservetter. En bok hade också trillat ner, och ur den stack ett papper ut.
Jag tänkte på min egen svarta låda, och på hur pinsamt jag hade tyckt att det var om någon sett innehållet i den, innan jag slängde det. Här stod jag med Anders privata låda. Jag blev alldeles fnissig när jag tänkte på vad han och Maria uppenbarligen roade sig med här på kontoret ibland. Alla hade någon egen smak, och kontorsknull var tydligen deras. Hade innehållet i lådan haft någon speciell ordning? Jag hoppades inte det, men la tillbaka det så bra jag kunde. På hyllplanet stod nio böcker. Hur hade de stått? Och den där sista boken, med pappret som stack ut, var skulle den vara. Jag läste på pappret, med förhoppningen om att det skulle vara anteckningar som avslöjade var jag skulle stoppa in det igen, men blev stående med pappret i handen. Taklampan bekämpade nattens mörker, men jag fick vinkla mig för att min egen skugga inte skulle falla över bladet.
”Pastor Anders,
Som broder i Herren känner jag mig nödgad att skicka dig ett brev för att stryka under allvaret i det jag tidigare har sagt dig. Det är en tung börda att bära på, och jag har övervägt varje ord under bön till den Gud vi båda svarar inför. Både som församlingsmedlem och ekonom ansvarig för årsbokslutet känner jag mig tvungen att peka på allvaret i mina upptäckter. De ekonomiska oegentligheter jag har upptäckt är allvarliga, både rent moraliska men också rent skattetekniskt. De överföringar som skett till privata konton och de tvivelaktiga investeringar som gjorts överensstämmer inte med församlingens offentligt uttalade mål och syften.
Jag känner mig moraliskt förpliktad att stå upp för sanningen och rättfärdigheten. I och med att jag inte ens blev insläppt på årsmötet vädjar jag nu till dig, som den man efter Guds hjärta du är – gör det rätta. Det här är inte en attack mot tron eller gemenskapen, utan en uppmaning om transparens i de ekonomiska angelägenheterna. De trogna medlemmarna förtjänar det, och gåvor och offer förtjänar att användas för de ändamål de avsetts.
Med bön om Guds välsignelse
Staffan”
Bla, bla, bla. Jag vände på pappret, men det stod inget mer. Vilken rappakalja. Undra varför pastor Anders ens sparat ett sånt här brev? Och var det samma Staffan som varit med i circlesgruppen första gångerna jag var där? Han hade ju verkat rätt vettig? Jag ryckte på axlarna och petade in brevet i en bok i mitten av högen. Det var troligen inte så noga var det hamnade.
Resten av städningen var jag mycket noggrann. Fyra hyllplan i fyra sektioner i bokhyllan. Tre stora växter och fyra små. Fem blomrankemönster längs med den persiska mattans kortsida, nio på långsidan. Ett skrivbord, ett soffbord. En kontorsstol, en soffa, två fåtöljer. Två soptunnor tömda, elva kaffekoppar diskade. När jag var färdig var jag så trött att jag såg dubbelt. När jag ställde in städredskapen och gick genom korridoren mot ytterdörren lyste mobilklockan noll två trettiofem.