Omställningen till att jag skulle leda circlesgruppen blev inte någon stor grej. Linnea lovade att meddela alla. Alla gratulerade mig, men ingen verkade fråga efter vare sig Linnea eller Diana. Det var en lättnad, jag hade inte riktigt vetat vad jag skulle säga. Men om Linnea meddelat alla att beslutet kom från pastor Anders fanns ju ingen anledning att invända.
Mejlet med undervisningen, den som pastor Anders ville att jag skulle hålla på circlesgruppen gjorde mig så stolt. Han hade lagt sin dyrbara tid på att skriva ett mejl till mig.
Undervisningen skulle vara allmänt hållen, men riktad till Diana, helst utan att hon skulle märka. Det var ju onödigt om hon skulle känna sig utpekad, det var ju inte meningen. Pastor Anders hade min mejladress. Han hade med sina egna fingrar skrivit in min adress i mottagarraden, och sedan lagt tid på att förbereda en undervisning som jag skulle hålla.
Jag hade verkligen lyckats få komma nära församlingens topp. Diana och Linnea hade berättat att det fanns medlemmar i församlingen som fortfarande inte ens hälsat på pastor Anders eller Maria. Hur hade jag blivit så utvald av Gud? Så välsignad? Det var så stort, och mejlet från Anders var som ett kvitto på allt Gud hade i sin plan för mig.
Jag tog fram min laptop, min Bibel och ett skrivblock och satte mig på sängen. Först läste jag Anders mejl.
”Utgå från första Moseboken kapitel tjugotvå och vers två, om Abraham som var beredd att offra sin egen son för att visa sin underkastelse inför Gud.
Prata om att ni alla har sådana val att göra. Alla behöver vara beredda att offra allt för Guds rike.
Den onde frestar och vi är mitt uppe i en strid. Vi måste stå emot. Guds ord är vårt svärd. Läs gärna också om den andliga vapenrustningen, Efesierbrevet 6:10-18. Läs också 2 Mos34:14, om att Gud är en nitälskande Gud som inte tolererar rivalitet.
Varna för att bli olydig mot Gud. Från gamla testamentet lär vi oss att frånvaron av tro och underkastelse kommer att leda till Guds vrede och straff. Det finns befrielse i Jesus!”
Jag skrev upp bibelställena i mitt anteckningsblock. Sedan letade jag upp dem i min bibel och la in lappar så att jag snabbt skulle hitta dit. Och avslutningsvis skrev jag upp Anders budskap punktvis, med färgglada pennor, i blocket. Det såg faktiskt ut som anteckningar till en riktig predikan, och jag insåg att Anders redan hade börjat sin ledarträning med mig. Jag la ifrån mig blocket och sträckte ut sig på sängen. Det var en ledig dag mitt i veckan och allting var så stillsamt. Den bleka vårsolen lyste in genom fönstret och nu såg jag hur smutsigt det var. I luften dansade dammkornen och jag låg ett tag och tittade på dem. Någon smällde i porten där nere, och från gatan hördes ljudet av en buss som åkte förbi.
Livet hade inte alls blivit som jag tänkt mig. Snart var det ett år sedan den där dagen då John gjorde slut och livet som jag känt till då kom till en ände. Nu insåg jag att det hade varit Guds plan. Allt som hänt där efter hade varit ett enda stort pussel av händelser som ledde att jag flyttade till Stockholm, fick jobbet på butiken och lärde känna Diana. Och Diana tog med mig till kyrkan och jag blev frälst. Livet hade blivit bra. Jag hade hittat hem. Och jag hade, för första gången på länge, framtidsplaner och hopp.
”Käre Gud, tack för att allt blivit så bra. Tack för att du tar hand om mig. Tack för Praise Church och tack för pastor Anders. Gud, jag är till och med tacksam för Diana …”
Det ovana tillfället för vila överrumplade mig. Jag hade svårt att hålla ögonen öppna medan jag fortsatte.
”Led mig när jag ska undervisa på circlesgruppen ikväll … Led mig … hjälp mig att säga rätt saker … hjälp …”
Till slut tog sömnen överhanden och jag somnade med handen över Bibeln.