”Hej, Emilyhjärtat, hur är det?”
Mammas röst var glad i telefonen.
”Jag funderade på om du inte villa komma och hälsa på här hemma snart? Det har startat ett nytt, trevligt café på Storgatan som har afternoon tea på söndagar, jag tänkte om jag fick bjuda dig?”
”Jo, det är bra, mamma. Och det låter jättetrevligt, verkligen. Men jag kommer nog inte åka hem på ett tag. Jag har planer nästan varje helg resten av våren.”
”Jaha … okej.”
Det värkte inom mig att höra mamma så besviken, men jag behövde stå emot. Mamma var så där glad och trevlig när allt var på hennes egna villkor, men så snart det började handla om min tro blev hon som förbytt. Och nu hade jag verkligen förstått att jag behövde stå emot de attacker från djävulen som mamma kom med. Genom att jag älskade mamma lämnade jag där en öppning, där djävulen kunde komma åt mig. Om mamma inte ville följa med till kyrkan och inte var intresserad av att bli frälst, då behövde jag ta avstånd. Jag var ju vuxen nu. Det var inte som den där kjolen som hon tyckte att jag inte fick använda för att den var för kort, när jag var fjorton år. Hon kunde faktiskt inte bestämma över mig längre. Jag var vuxen och det fanns faktiskt något som hette religionsfrihet. Jag kände hur handen som höll telefonen var alldeles stel, axeln också. Ilskan surrade inombords.
Tjugo fönster i huset mittemot där jag stod på perrongen. Sex fönster på tre våningar, två bredvid porten. I tre fönster lyste det. Åtta fönster hade gardinerna fördragna.
”Men … jag kanske kan komma upp och hälsa på dig? Bara jag, inte Håkan? Vi kan gå på bio, gå ut och äta, ha en mysig helg bara du och jag?”
”Men jag har ju planer på helgerna, mamma. Jag jobbar en del på butiken och så …”
Jag hörde pastor Anders ord eka inom mig. Senaste predikan hade igen handlat om vikten av att undvika att bli påverkad av världens värderingar och övertygelser, och om det innebar att man behövde göra stora uppoffringar så var det för den goda sakens skull. Att vi var kallade att lida för Kristus. Så jag tog mod till sig och fortsatte.
”Ja, och så jobbar jag ju en del i kyrkan nu förtiden.”
”Jobbar du i kyrkan? Får du betalt?”
”Nej, det är som ett mentorskap.”
”Ett mentorskap? Vad innebär det?”
”De tränar mig för att bli pastor. Jag jobbar nära pastorerna, hjälper dem med saker och så. Och de lär mig grejer.”
”Du är någon slags tjänstefolk åt pastorn?”
”Nej, mamma, inte så.”
”Jag gillar inte det här.”
”Nej, jag vet att du inte gillar kyrkan eller Gud, mamma. Du behöver inte dra upp det gång på gång.”
Jag höjde rösten och kände att jag fick blickar från de andra som stod och väntade på tunnelbanan, och vände ryggen till medan jag lyssnade på mammas respons.
”Jag har inget emot Gud, eller kyrkan. Inte i stort. Men jag litar inte på den där kyrkan du går till.”
”Nähä.”
” Men du, vi kan sluta prata om det. Kan vi inte ha en tjejhelg, du och jag?”
”Men alltså jag har ju inga lediga helger.”
”Men lite ledigt har du väl?”
”Jag jobbar ofta lördagar, och sen på söndagar är jag i kyrkan och hjälper till hela dagen. Fredag kväll är jag ofta på kyrkans kontor och hjälper till … Så nej, egentligen inte.”
”Kan du inte ta ledigt då?”
”Jag … vet ärligt talat inte om jag vill det just nu.”
Mamma tystnade i luren, hon andades djupt men sa ingenting.
”Jag tror ärligt talat, mamma, att vi inte ska ses på ett tag. Din attityd mot min tro känns inte bra. Jag vill nog förresten inte ens att du ringer på ett tag.”
I andra änden hörde jag hur mamma kippade efter luft. Det lät som att hon höll på att kvävas. Jag kunde så väl föreställa mig hur mamma såg ut nu. Hennes smala händer som greppade telefonen, det blonda håret med gråa hårstrån som guppade när hon misstroget skakade på huvudet. De blå ögonen uppspärrade, munnen öppen. Mina ögon fylldes av tårar. Mamma, min kära, fina mamma. Men det var så här jag behövde göra.
”Okej, om det är det du vill så. Men får jag åtminstone skicka sms ibland?”
Nu snyftade mamma, jag hörde det, fast det säkert inte var meningen. Jag bet mig i kinden för att inte tårarna skulle börja rinna på mig med.
”Mmm, det är okej. Men jag kan inte lova att jag kommer svara.”