”Diana, vänta!”
Diana vände sig om när jag rusade efter henne utanför butiken. Den kalla höstvinden gjorde att hennes oknäppta jacka stod som ett segel bakom henne.
”Nämen hej, slutade du också nu? Jag såg dig inte.”
Jag flåsade en stund innan jag kunde svara.
”Kan jag gå med dig en bit, ska du hem?”
”Nej, jag ska till kyrkans kontor och jobba lite. Jag ska till tunnelbanan, klart du kan gå med.”
Jag slog ner på takten så att jag gick i samma takt som Diana. Hon tog tag i båda sidorna av sin jacka och drog upp blixtlåset, och vände sig mot mig.
”Hur är det?”
”Jag har frågor. Om bön.”
”Om bön, okej.”
Diana log mot mig, såg förväntansfull ut över att få svara på min fråga.
”Jo, men så här. En gång bad jag till Gud, när jag var fast i tvättstugan, och Gud lyssnade och hjälpte mig. Men andra gånger när jag ber, så får jag inte lika tydliga eller snabba bönesvar. Hur är det tänkt att fungera egentligen? Och, säger det något om mig, om jag inte får bönesvar? Ber jag fel? Eller är jag fel?”
Diana funderade en liten stund innan hon svarade.
”Ja, men till att börja med måste vi se på bön, inte som typ en godisautomat. Det är inte så att vi trycker in en bön, och får ut det vi önskade oss. Bön ska vara ett samtal med Gud, det är det viktigaste. Vi behöver öva oss inte bara på att själva prata, utan också att lyssna efter Gud. Så vi inte missar honom i vårt eget pladder. Ibland svarar han med en tanke, ibland med ett bibelord. Så svaret kan också vara en insikt som Gud ger dig. Och ibland blir det så där, att vi ber om konkreta saker som inte händer. Det kan handla om dig, om du har synd i ditt liv som ligger mellan dig och Gud. Men ibland vet ju Gud bättre än oss, och då uteblir svaret för att han vet att något annat blir bättre.”
Ett gäng tonåringar på väg hem från skolan trängde sig förbi oss på trottoaren, och jag funderade på mitt svar medan de passerade.
”Men… så, om jag inte får bönesvar så vet jag inte om felet är mitt, eller om Gud bara har bestämt sig för något annat?”
”Nej … ja … Alltså, du kan träna dig i att försöka höra och förstå Guds vilja. Till exempel kan det vara bra att läsa Bibeln och be lite samtidigt, så kan du se om Gud också svarar dig genom texten.”
”Hm … Jag får testa.”
”Det tycker jag att du ska göra. Nu ska jag ner här. Ses vi imorgon?”
Jag kramade Diana hårt innan hon försvann ner i tunnelbanan. Hon vände sig om och vinkade glatt åt mig när hon var halvvägs nere, och jag följde henne med blicken. Jag ville bli som hon. Kunna saker, förstå Bibeln, med lätthet ha alla svaren nära till hands. Hon var snygg, sval, duktig på sitt jobb. Uppenbarligen smart, och kunde så mycket. Tidigare hade jag tyckt att Diana var lite smalspårig, i att hon pratade lite för mycket om Gud och kyrka. Nu förstod jag varför.
Jag gick med förnyad lätthet i stegen hemåt. Jag skulle läsa Bibeln och be.