”Emily, Emily, Emily … Det är sånt fint att ha dig hos oss. Det känns som att Gud lett dig till oss med ett syfte, mer än att bara vara en utfyllnad i bänken på söndagarna. Kan du också känna så, en längtan efter något större?”
Diana gav mig ett uppmuntrande leende som för att visa att jag skulle njuta av tillfället riktigt nu. Diana själv strålade och hennes blå satinblus lyfte också fram det kastanjebruna i hennes hår så att det glänste i kapp med det skimrande lagret hon hade på läpparna. Jag hoppades att jag var lika snygg som Diana idag.
”Ja…” Jag tvekade lite. ”Jo, jag känner mig verkligen hemma i församlingen och jag längtar efter att hitta det som Gud har tänkt för mig här.”
”Du ser, Gud kallar oss till olika saker och ger oss gåvor som utrustar oss för den kallelsen. Diana här, till exempel, gav Gud förmågan att hålla ordning på ekonomin åt oss…”. Pastor Anders skrattade till innan han fortsatte. ”Men Gud har också kallat henne till att vara en ledare, visst? På söndag tror jag kanske att det är din tur att leda gudstjänsten, Diana? Ta hand om allting före och efter min predikan.”
Diana nickade entusiastiskt där hon satt bredvid mig.
”Ja, vad kul, det vill jag gä…”
”Men nu är vi här för att prata om dig, Emily.”
Pastor Anders slog sig ner bakom sitt skrivbord och pekade mot de bekväma besöksstolarna framför skrivbordet. Vi slog oss ner och jag rättade till min nystrukna skjorta och de nya byxorna med pressveck. Anders riktade sig rakt mot mig med den där intensiva blicken och jag drog armarna instinktivt omkring mig själv, för att skydda sig från att han skulle se igenom mig alltför mycket, men kom på att jag inte ville dölja att jag faktiskt hade en ny skjorta, precis en sån som passade in i Praise Church.
Jag insåg att jag var nervös, letade efter något för ögonen att fokusera på. I hörnet stod en stor monstera i en kruka. Den hade stora gröna blad. Jag räknade dem. Sexton blad vad jag kunde se.
”Dopet genomför vi i församlingen för att offentligt visa att vi är Jesus Kristi efterföljare. Det är en symbol för att vi dör bort från det gamla och uppstår i det nya livet i Kristus. Förstår du vad det innebär rent konkret?”
”Jo, jag tror det. Linnea och Diana har berättat mycket för mig. Jag ska göra mitt bästa för att lämna mitt tidigare liv bakom. Jag är ju frälst nu.”
”Bra, men då spikar vi det. Det är dop om tre söndagar. Ha på dig svarta byxor och ett linne att ha under, en svart t-shirt får du låna av oss.”
Nu flyttade Anders blicken från mig till Diana. Det var som att strålkastarljuset riktades om. Genast blev jag som genomskinlig eller osynlig. Känslan av att det var pastor Anders syn som gjorde mig levande, var så där stark igen. Jag skulle kunde göra vad som helst för att få honom att se mig. På riktigt se mig.
”Jag skulle vilja att du, Diana, förrättar dopet tillsammans med min hustru, Maria. Kan du det?”
För andra gången det här samtalet hörde jag hur Diana drog in ett häftigt andetag innan hon svarade.
”Såklart jag kan! Vilken ära!”
”Du har visat på ett föredömligt ledarskap den senaste tiden. Jag tror att det är dags att vi lyfter fram dig lite i församlingen.”
När dörren stängts bakom oss stannade vi till precis utanför. Diana la sina händer på mina överarmar i en slags kram, medan hon hoppade uppspelt upp och ner.
”Visst är han fantastisk, pastor Anders? Han är verkligen en otrolig ledare, han är alltid beredd att lyfta fram andra. Så generös.”
Jag kunde inte annat än hålla med. Det här var vad jag längtat efter hela livet, utan att veta om det.