Jag stod vid Emilys garderob och tog ut en galge efter den andra, skärskådade plaggen och valde ut en del och la på Emilys säng. När jag systematiskt gått igenom blusar, skjortor och klänningar på galgar övergick jag till att granska byxlådan, som Emily redan pekat ut. Jag hörde hur Emily nynnade ute i köket medan hon fixade i ordning te och något att äta till. Jag såg ut över högen av kläder jag skapat på Emilys säng och ropade ut mot köket.
”Jag tror att vi har typ tio outfits som du kan pröva igenom nu. Du har ju en jättemassa snyggt!”
Emily kom in i det kombinerade sov- och vardagsrummet räckte över en temugg till mig och pekade mot fåtöljen.
”Okej, du får sitta där då, så får jag ha modevisning. Jag ska bara sätta på någon rolig musik först.”
Emily skrattade och tryckte på Girls just wanna have fun och höjde volymen. Sedan tog hon en bunt av kläderna och gick med överdrivna rumpvickande steg ut mot badrummet, för att byta om. Jag tog en klunk av mitt te och lutade mig tillbaka. Jag var så tacksam över att få vara en del av Emilys steg in i församlingen.
”Bara wow. Så snyggt! Det där är en äkta söndagsoutfit!”
Emily hade snurrat upp det blonda håret i en praktisk knut, för att ombytena skulle gå smidigare. Klädd i grå byxor med pressveck och en elegant skjorta såg hon ut som en modemedveten karriärkvinna, eller som en politiker.
”Åh, vad bra, jag var osäker på byxorna. Vänta, då ska jag testa nästa.”
Även de efterföljande klädvalen var bra, även om jag fick ge några råd om antal knappar som skulle knäppas. Det gällde att inte visa för mycket, men i församlingen skulle man heller inte se uppseendeväckande pryd ut.
”Det är så perfekt att du har så långt och tjockt hår. Men jag kan lära dig att locka sånt där ”hollywoodsvall”. Det får inte se för stramt ut, Anders brukar skoja om att man inte får se ut som en gammaldags sekreterare. Jag kan visa.”
Jag ställde ner min urdruckna tekopp bredvid Emilys orörda och gick för att ta fram sin locktång ut handväskan jag ställt i hallen. Emily vek och parade ihop tio färdiga outfits på galgar och hängde in i garderoben.
”Tusen tack för hjälpen, Diana. Så himla skönt att slippa tänka på kläder när jag ska till kyrkan nu framöver. Bara att ta fram något färdigt.”
Jag log mot Emily. Jag var så stolt över henne, och hennes väg in i församlingen. Och, över mig själv. Det var stort att få vara den som ledde någon fram till Gud, och till frälsningen.