Lukten i lokalen, städmedel och en svag lukt av dammet från heltäckningsmatta var det första intrycket, den första föraningen om att gudstjänsten snart skulle börja. Det luktade inte direkt gott, men jag förknippade det med något positivt, och fyllde därför lungorna med atmosfären. Gudstjänsterna hade verkligen blivit veckans absoluta höjdpunkt. Det var som en blandning mellan en fest med vänner och en konsert med bra musik. Varje gång hoppades jag också att få en glimt av pastor Anders, att han skulle gå förbi mig eller hälsa specifikt på mig.
Idag hade jag inga ansvar och hade passat på att klä upp mig extra, när jag visste att jag inte behövde byta om till Praise Church-t-shirt eller vara beredd att städa toaletterna efteråt. Jag vinkade glatt till några vänner från en annan circlesgrupp som stod längre bort, och gick dit för att hälsa, kramade varvet runt och började sedan spana runt i lokalen för att se om det fanns fler att hälsa på. Tänk om Anders hade kommit, då kanske jag skulle råka gå förbi någon gång.
Linnea skulle jobba i pastorernas green room, så henne skulle jag nog inte kunna träffa. Men när den ivrigt väntande samlingen människor blev insläppta från foajén till gudstjänstrummet kunde jag fortfarande inte se Diana. Skulle hon inte komma idag heller? Lovsången var medryckande och predikan uppfriskande och jag försökte att vara närvarande i stunden och inte hålla på att fokusera på min irritation på Diana. Pastor Anders klev ut på scenen efter den sista lovsången och bad alla i rummet att ställa sig upp.
”Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.”
Allvaret i rummet och den storartade välsignelsen gav mig alltid gåshud. Jag såg ner på mina armar och såg att de små blonda hårstråna stod upp. Det var så här det brukade kännas när Guds ande rörde sig genom lokalen.
Gänget jag satt med ursäktade sig och sa att de skulle ha ett extrainsatt circlesmöte på caféet nu efteråt, för att planera ansvarsfördelningen för kommande månader. Medan de skyndade i väg spanade jag ut över rummet igen, men kunde fortfarande inte se Diana någonstans. Men framme vid scenen stod Linnea, så jag skyndade mig dit. Ville inte gärna vara ensam. Ville väldigt gärna få hjälpa till i green room.
”Hej, Linnea, behöver du hjälp med något?”
Linneas grå ögon såg lättade ut när de såg mig.
”Nämen, hej. Jo, men faktiskt! Kan du massera?”
”Alltså, jag är inte utbildad eller så. Men folk brukar tycka att jag masserar okej.”
”Men bra. Följ med mig back stage och kolla på youtubeklipp om hand- och fotmassage. Det funkar bra att du gör det medan vi servera mat och fika till Anders och Maria. Sen får du komma med in och fråga om de vill ha massage, okej?”
Linnea ledde mig förbi vakterna som kollade behörigheten back stage och visade mig en plats i ett hörn där jag kunde sitta. Massera Anders och Maria, spännande. Jag slog mig ner och tog fram telefonen för att kolla på massageinstruktioner. Efter en stund kom Linnea tillbaka och tog mig med sig. Vakten till green room nickade och släppte in oss och återigen stod jag inne i rummet med den dyra mattan, fåtöljerna och det uppdukade bordet längs med väggen. Linnea tog emot tallrikar och bestick från Anders och Maria och gick bort med dem, och nickade till mig att gå fram.
Maria nickade direkt när hon såg mig och sparkade av sig sina högklackade skor. Linnea kom snabbt fram med en liten flaska med exklusiv olja och räckte till mig. Jag tog en droppe och började massera Marias ena fot. Jag mindes de fem stegen från videon jag nyss sett och drog först med stora drag över fotvalvet. Sedan svepta jag med tvära drag över hela fotens undersida och fortsatte upp till att massera varje tå separat. Maria såg varken ut att njuta av eller ogilla det som hände, utan fortsatte bara att småprata med Anders. Jag var som osynlig och försökte att inte tjuvlyssna på deras samtal utan i stället fokusera på det jag hade för händerna. Efter en stund drog Maria till sig den foten jag masserat, och pekade fram den andra. Jag började om. De stora dragen, och de tvärgående, och över tårna. Efter en stund drog Maria till sig även den foten.
”Gå och tvätta händerna ordentligt, så får du ta händerna sen.”
Hon drog av sig de många ringarna från fingrarna och Linnea skyndade fram med en liten skål där hon kunde lägga dem i. Maria viftade mot en dörr, en toalett och jag stängde igen dörren men lät det höras att jag tog rikligt med tvål och gnuggade händerna noggrant. Men inte för länge, Maria väntade ju.
Jag placerade mig så att jag nådde händerna bättre. Det gjorde att jag kom så pass nära att Maria valde att sluta prata och i stället blunda och luta huvudet bakåt mot fåtöljens nackstöd. Jag räknade. Fem stora drag med båda händerna längs med handryggen. Sju roterande rörelser mellan varje finger, fem långa drag på handflatan. Anders riktade sig till mig.
”Det är fint att se dig betjäna i församlingen, Emily. Det är den viktigaste lärjungaträningen. Har du läst avsnittet i bibeln där Jesus tvättar lärjungarnas fötter?”
”Ja, jag har snart läst igenom hela nya testamentet.”
Jag tystnade snabbt, ville visa respekt om Maria ville vila och njuta av massagen. Men Anders verkade inte ta samma hänsyn.
”Ja, du gör verkligen snabba framsteg, Emily. Jag tror att du är en person som lever riktigt nära Gud.”
Jag slapp undan att svara genom att byta hand att massera. Anders böjde sig närmare mig och fortsatte.
”Hur är det med människorna runt omkring dig, Emily? Jag tror att du har fått gåvan att skilja mellan andar.”
”Gåvan att…”
Jag visste inte om det var rätt att viska eller tala med normal samtalston, så jag höll rösten lägre än vanligt och fokuserade blicken på Marias hand medan jag svarade.
”Jag tror att du kan se sådant som andra inte kan se. Visst är det så? Du kan känna in, andligt sett, hur andra har det med Gud? Att skilja mellan andar är förmågan att särskilja olika andliga influenser och att ha en slags insikt i andevärlden.”
”Ja … kanske det … Jag hade någon slags uppenbarelse om en vän i församlingen senast när jag bad och läste Bibeln …”
Nu kunde jag inte motstå att titta mot Anders. Han mötte min blick och log med sina intensiva, blå ögon.
”Jag visste det. Är det någon jag känner, som du är orolig för?”
”Ja … fast jag … jag vet inte om det är min sak att berätta…”
”Jo, men du kan alltid berätta för mig. Jag är den här församlingens herde. Jag är den som skulle lämna de nittionio fåren för att söka upp det hundrade, det som håller på att gå förlorat. Det är inget svek att berätta för mig, det är en viktig tjänst du gör till en vän.”
Det måste vara okej att berätta för Anders.
”Jag är orolig för Diana. Hon har börjat umgås en massa med en ofrälst kille på jobbet och hon har liksom känts andligt otillgänglig. Och idag och förra söndagen var hon inte ens här i kyrkan.”
Det kändes rätt att få berätta för Anders. Han hade rätt att få veta, han hade ju varit Dianas pastor i många, många år. Maria öppnade ögonen förde tillbaka handen från mitt grepp.
”Du är fantastisk på att massera, Emily. Kanske du kan stå här bak och massera mitt ansikte också? Men var försiktig med sminket, jag vill inte se ut som en tvättbjörn när jag går härifrån.”
Jag reste mig upp och ställde mig bakom fåtöljen och la försiktigt händerna på Marias välsminkade ansikte. Det här hade jag inte hunnit förbereda mig på, och det pirrade till av nervositet i magtrakten. Jag spanade mot Linnea som fortfarande var borta i hörnet. Hon gav en tumme upp och ett leende. Anders fortsatte prata när jag väl kommit på plats och börjat massagen.
”Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Så säger Guds ord.”
Det klack till av igenkänning inom mig. Jag hade ju också läst samma bibelvers och bekräftelsen la sig som en len, mjuk matta inom mig. Det gav mig mod att utveckla.
”Jag tror att Diana är ansatt av djävulen.”
Maria sa ett mjukt mmmm under mina fingrar. Jag visste inte om det var för att massagen var skön, eller om hon ville hålla med mig. Anders höll med.
”Jag tror att Diana är utsatt av världens makter, och hon frestas och prövas. Om hon kan stå emot prövningen kommer hon bli ännu mer uthållig i tron. Men om hon ger efter …”
Pastor Anders dröjde vid orden. Jag masserade med lätta tryck över Marias båda ögonbryn, och såg mot honom, väntandes på fortsättningen.
”Ja, jag är också orolig för henne. Kanske kommer hon till och med att tappa tron. Vi behöver ta hand om henne med fast hand, så att hon förstår vad hon riskerar. Var du lugn, Emily. Jag är hennes pastor och kommer ta hand om henne.”