Diana satt i kassan, redo att ta emot nästa kund när som helst och jag hade cirklat runt kassorna och henne, flera gånger nu. Jag behövde gå fram och prata med henne, och nu var det rätt läge, det var ingen alls i närheten. Jag vågade inte se rakt på henne, så jag fäste blicken på den blanka metallen bredvid rullbanden.
”Diana, jag vet inte riktigt vad som hände. Men Linnea verkar jättebesviken på mig.”
”Ja, jag hörde av Linnea att du inte kommer på söndag. Hon är orolig för dig.”
”Varför då? Jag tänkte att du skulle bli ledsen för att jag inte kommer, när du ska leda mötet och allt. Men jag fattar inte riktigt varför Linnea blev så upprörd. Jag måste ju träffa min mamma och hennes man när de kommer till Stockholm för att hälsa på mig.”
”Jo, men hon blev väldigt oroad av att du inte vill ta med dem. Du är så nyfrälst, vi är rädda att människor från ditt tidigare liv kan försöka dra dig ifrån Gud. Och sen tänker Linnea också på dem. Att du måste våga stå upp för din tro och berätta för dem om Jesus. Om du inte vågar bjuda med för henne till kyrkan, så kanske hon frestar dig att gå tillbaka till ditt forna jag.”
”Mmm, men det är ingen fara.” Jag skrattade lättat. ”Vi ska gå på Skansen, och sen gå och shoppa.”
Diana såg inte road ut.
”Jag tror det går bra den här gången, men tänk på saken. Nästa gång kanske du kan försöka bjuda med dem?”
Jag nickade långsamt och nu log Diana uppmuntrande. En kund kom med lastad vagn fram till Dianas kassa, och jag styrde stegen mot kexen, där jag skulle fronta varor.