Hoppa till innehåll
Hem » Kapitel 16: Diana berättar för Emily om relationer

Kapitel 16: Diana berättar för Emily om relationer

”Vad tycker du om Virgil, är han inte snygg?”

Emily såg skrattande mot mig medan hon drog av sig butikens pikéskjorta och bytte till sin egen collegetröja. Jag satte en droppe saliv i halsen och började hosta och dök in med huvudet i mitt skåp för att få ordning på tankarna.

”Eh, varför frågar du?”

Emily satt bänken och tog av sig arbetsbyxorna och hon såg förvånat på mig när min fråga kom utkastad alldeles för hårt.

”Varför jag frågar om han är snygg? Jag tycker att han är snygg, och ni verkar ju prata rätt mycket. Jag tänkte om du kanske är intresserad av honom?”

Hon hade märkt att jag pratade mycket med Virgil. Jag var verkligen tvungen att skärpa mig. Jag drog genom huvudet ur min ljusblå kabelstickade tröja, innan jag svarade.

”Alltså, nej… Jag hoppas på att träffa en kille i församlingen.”

”Jaha. När var du senast ihop med någon?”

Jag skrattade till, jaha. Nu skulle vi ha det här samtalet.

”Nej, jag har aldrig varit ihop med någon. Jag väntar på att träffa den som jag ska gifta mig med. Vi gör inte riktigt som alla andra utanför kyrkan, vi dejtar inte runt så mycket.”

”Så du har… aldrig haft en pojkvän? Eller… flickvän?”

”Nej och nej.”

Jag ansträngde mig för att se rakt på Emily. Emily var en av oss nu, det här behövde landa som en slags undervisning i våra värderingar. Med andra ickekristna blev de här slags samtalen ofta sensationslystna. Hade jag aldrig haft en kille? Aldrig varit kär? Skulle jag verkligen hålla mig fram till äktenskapet? Jag kunde frågorna utantill, jag visste exakt hur tjejer brukade reagera, föraktfullt, och hur lockat imponerade killarna brukade bli. I skolan hade en del killar försökt uppvakta mig mer intensivt efter att de här samtalen kommit upp. Alla ville ha en oskuld. Det här samtalet behövde bli något annat.

”Menar du… menar du att du inte haft sex heller? Jag tyckte att Johanna och David nämnde att de inte legat före de gifte sig heller…”

Emily såg handfallen ut, med ett byxben på, och ett ben i luften, hon satt som fastfrusen.

Jag sträckte på mig.  

”Precis så. Sex har man bara med den man är gift med. Det är den finaste gåvan som vi spar till den som vi ska leva resten av våra liv ihop med.”

”Jaha oj… Ja… det är ju inte riktigt så mitt liv sett ut…”

Jag la en hand på Emilys axel, lugnande.

”Jag har anat det. Och Gud vet det. Han har koll, och han förlåter och ställer till rätta.”

”Förlåter?”

”Ja, alltså vi ser det som att sex utanför äktenskapet är synd.”

”Ah…”

Emily såg ner medan hon satte på sig byxorna, och sedan skorna. Jag förstod att det här var information som hon behövde processa lite. Jag var redan färdigklädd och stod i dörröppningen, i väg ut mot personalingången.

”Jag måste skynda i väg nu, men jag skickar en länk sen till en predikan på Youtube där pastor Anders pratar om äktenskap och relationer. Jag förstår att du kan behöva mer information om allt det här.”

Emily log, lite stelt.

”Tack.”

Innan dörren helt slog igen efter mig hörde jag Emily muttra för sig själv.

”Ja happ …Där ser man…”

Jag rusade i väg, lättad över att hennes fråga inte handlar om något mer hon sett eller hört om min kontakt med Virgil. Den var helt oskyldig, jag visste det. Men den var också farlig. Det visste jag också.

Till det sjuttonde kapitlet