Jag gnuggade tinningarna och masserade med fingrarna över näsroten för att försöka lätta dimman som låg mellan mig och datorskärmen. Det var verkligen svårt att känna välsignelsen och gudomligheten med det här bokföringsarbetet. Jag var trött, less och oinspirerad och tankarna kändes som gröt, men de klarnade något när mobilen surrade till, och Virgils namn lyste upp displayen. Jag lyfte ivrigt telefonen till örat.
”Hej, vad kul att du ringer.”
”Du, nu klampar jag in på oönskat territorium igen. Men jag har inte kunnat sluta tänka på det där med Righteous Consulting AB. Jag tycker att det verkar ohederligt på något sätt. Och jag har kollat upp de där Himmelstrands och de verkar leva värsta lyxlivet i smyg. Alltså på riktigt, deras villa är otrolig. Med pool. För att inte snacka om bilarna.”
Jag skulle precis svara Virgil när någon stod i dörröppningen till kontoret.
”Knack, knack”
Anders stod i dörren, leende och jag drog hastigt efter andan.
”Det blir bra så, tack för att du ringde. Ha det så gott, hej.”
”Sitter du här och jobbar i mörkret?”
Tanken har inte slagit mig att det blivit dunkelt i rummet. Anders kom fram bakom mig och la händerna på mina axlar och masserade lätt.
”Du, Diana…”
Jag stelnade till under hans händer och han masserade mig hårt, så hårt att jag fick bita mig i läppen för att inte grymta till av smärta.
”Oj, vad du är spänd… Jag tycker att jag sett att du varit lite mindre på hugget den senaste tiden. Hur har du det med Gud?”
Jag svalde.
”Jo, men det är nog bra. Alltså, jag vet att det alltid finns saker att jobba med, med min karaktär och helgelse och så. Men jag mår bra, har det bra med Gud och så … eh, tänkte du på något särskilt?”
Han stannade till, mina nackmuskler var i ett hårt grepp i hans händer.
”Om jag vore du skulle jag söka Gud riktigt noga för att ta reda på Hans vilja för ditt liv. Och, prata med dina ledare för att få deras råd.”
Han släppte greppet och klappade mig lätt på axlarna, två snabba klapp, och gick mot dörren igen.
”Vi är otroligt glada att du är här i församlingen, Diana. Glöm aldrig det. Och det är en välsignelse att du sköter bokföringen åt oss. Visst känner du också att du är viktig?”
”Jo, tack, Anders. Det vet jag.”
Han var redan försvunnen ut i korridoren. Jag fiskade snabbt upp mobilen och skrev till Virgil.
”Jag ber hemskt mycket om ursäkt för det där. Jag ringer dig sen och förklarar mig.”
”Ingen fara. Men är hemskt nyfiken på hur det kom sig att jag blev avspisad som en telefonförsäljare. Ring snart.”