Just nu arbetar jag med en essäsamling med planerad utgivning på Fri Tanke under vårterminen 2027, boken har arbetstiteln Utan anmärkning.
På senare tid har jag verkligen kommit att uppskatta essäistik och de möjligheter som just textformen essä har. Det är inte en rapport, inte ett reportage, inte en debattartikel och inte eller en helt skönlitterärt fiktiv text. Men det kan ha delar av allt, och samtidigt var tydligt förankrat i ett essäjag, i mig som tänkare och berättare.
Jag har tidigare skrivit fackböcker och facktext i bloggform och märker att jag har lätt att hitta min ton i det essäistiska skrivandet. Men det finns förstås viktiga skillnader. Essän tillåter mig att pröva tankar som inte måste landa i handfasta råd eller färdiga kunskapsanspråk. I en folkbildande bok för allmänhet behöver jag röra mig i det vi vet, när jag uttalar mig som en professionsföreträdare, som fysioterapeut, rör jag mig inom det evidensbaserade.
Essän däremot öppnar för det ofärdiga, det utforskande och det personliga.
För mig är essän därför en möjlighet att förena min erfarenhet från kvinnosjukvården med en större samhällskritisk blick. Under de senaste åren har jag skrivit och samlat texter om medicinsk misogyni, kvinnors erfarenheter i vården och om hur marknadskrafter fyller tomrum när vården sviker. Dessa tankar håller jag nu på att arbeta om till att passa i essäformen. Texterna är tänkta att bli självständiga essäer som kan läsas var för sig, men tillsammans ska de bilda en helhet om kvinnokroppen som patient, som förbättringsprojekt och som politisk arena.
Det essäistiska ligger i rörelsen mellan det personliga och det politiska, det kroppsliga och det strukturella. I denna kommande essäsamling blandar jag personliga erfarenheter, kliniska erfarenheter och vetenskapliga referenser, och jag vill så sätt tydliggöra för läsaren varför detta angår oss alla. Om jag lyckas kommer essäsamlingen bli något som inte bara visar mönster av orättvisor, utan också öppnar för en vidare diskussion om kvinnor, vård och makt. En diskussion där jag absolut inte sitter på alla, om ens några, svar. Men om det i slutänden blir att jag öppnar upp för ett antal angelägna frågor är det fullgott så.