Även den minska fanatiker behöver sova ibland släpptes i butik i början av oktober, efter att ha smygsläppts och sålt slut på Bokmässan i Göteborg. Redan en dag efter det riktiga släppet ute i butik kom den första recensionen. Det är fina ord!
”Sofie Twal Hedmans och Mia Fernandos bok är en komplex och bitvis outhärdlig uppgörelse med ett teologiskt system vars trådar sträcker sig långt in i den karismatiska frikyrkligheten av idag. Upplägget liknar ett ödesdrama. Vi vet hur det kommer att sluta, men bokens tre parallella narrativ skapar helt nya bilder av konkursen och teologins konsekvenser. Vissa övergångar mellan de tre berättarrösterna är aningen otydliga, men det är en randanmärkning.
Aristoteles menade att tragedier ska sluta i katharsis – läsaren ska renas. ”Även den minsta fanatiker behöver sova ibland” är mer än så, den är ett stålbad. Med ett utmärkt språk och starka bilder har Twal Hedman och Fernando åstadkommit en kraftfull bok som berör på djupet. Tragedin blir, mot alla odds, både god litteratur och mångbottnad bladvändare. Ett välskrivet dokument som skänker värdighet åt en tid i svensk frikyrkohistoria som saknat det.”
Vi har under de snart två månaderna som gått sedan boken släpptes i princip dagligen fått meddelanden från läsare som blivit djupt berörda. Även på Bokus och Goodreads ser vi att boken landat väl hos läsarna.
Vi har också varit med på ett gäng poddar:
Det har också varit två välbesökta samtal på NK:s respektive Gamla Stans bokhandel, och vi är i planeringsfasen för fler samtal i kyrkor och på bibliotek under 2025.
Det är med tacksamhet jag ser tillbaka på den första tiden efter boksläppet, och med glädje jag ser fram emot det nya året med allt vad det kommer innebära.